Reseberättelse från OK Roslagen gänget i Portugal

Dag 1 torsdag

Från Vettershaga brummade bilen igång runt tjugo i tre på morgonen. Det var mörkt och kallt. Det snöade lite på vägen till Arlanda. Per Sandberg sladdade in vid terminal nr 5 och de 4 resenärerna gick in på flygplatsen där det var varmt och ljust . Redan fanns det några hurtiga orienterare där som väntade. Samantha, Challe, Robban och Viktor satte sig lite avsides och käkade frukost. När alla hade kommit fick de väga väskorna. Charlottes var alldeles lagom men Samanthas vägde 2kg för mycket. Men det gjorde tydligen inget… Innan planet lyfte fick SAS spola vingarna med något som skulle ta bort frosten.  Efter några minuters försening var OK Roslagen gänget iväg! På resan till Zürich där vi skulle mellanlanda pluggade de ambitiösa tjejerna (lite).  Charlotte sov med mössan neddragen och Viktor satt i någon väldigt konstig ställning med huvudet på sned i sovposition och Robban satt en rad bakom och halvsov. När vi höll på att landa fick vi reda på att nästa plan skulle lyfta om 10min, så det fanns ingen tid att förlora. Vid säkerhetskontrollen fick Viktor slänga sina 2 nyinköpta Loka och Charlotte sin mer. Hon anklagades för att ha en bo…ttle i ryggsäcken men det lät som att han skulle säga bomb. Det blev en liten bussresa ut till planet innan de lämnade Schweiz. På vägen fick vi något som liknade en blandning av skolmat, kattmat och barnmat. Charlotte och Viktor tyckte det var riktigt äckligt men Samantha och Robban var väldigt hungriga så ”maten” gick ner. Vi fick uppleva turbulens och se fin utsikt från planet.

Äntligen! Det var 7grader varmt och molnigt. Ledarna hämtade de hyrda minibussarna och nu väntade 3 timmars bilfärd, Jippi… Efter ca 2 minuters bilresa fick alla en nära döden upplevelse. Rondellerna i Lissabon är inte att leka med! Det var en 4 filig rondell med signalljus i den. Helt galet! Men efter två varv och pulsen något högre än det normala var vi på väg mot Hotel Sor. Landsbygden bestod av många åkrar, vilda träd, små byar med cementhus och galna bilförare. Med OK Roslagens minibuss åkte även ledare Andreas Davidsson OK Klemmingen och Robert Pettersson från IF Thor. Trevliga människor. Orienterarna körde vilse x antal gånger (vilket kartläsarna Samantha och Charlotte inte villa ta på sig) men tillslut var vi framme i Porta de Sor efter ett kort matstopp vid pizzahut.  Porta de Sor var ett gulligt samhälle med många gränder. På allas balkonger hängde kläder på tork och invånarna såg lite mulna ut. Men ungdomarna var lyckliga. Vi fick våra dubbelrum och en stund att strö ut grejer och byta om innan veckans första träningspass! De började med en lätt jogging mellan husen ned mot ortens å. Två ungdomar satt i parken och hånglade när det stora gänget sprang förbi. De ansåg nog att vi var lite speciella. OK Roslagarna med ca 10 andra orienterare närmade sig ett stort berg som såg ”lockande ut” att köra lite spänst och styrkesövningar i. Våra stela ben blev faktiskt ännu stelare efter benstyrka i en sandig backe.  Nya övningar ledda av Andreas Davidsson gav inspiration och benen sprätte iväg tillbaka mot parken. Där körde vi ”keps-ol” två och två (kille, tjej) . Det gick ut på att en i paret lämnar ett föremål vid en punkt som var angiven på en lapp, t.ex. D. Personen fick då först leta upp D (utan karta) och sen kubbar tillbaka till kompisen. Kompisen skulle först hämta föremålet vid D innan den lämnas på en ny punkt som måste letas upp. Proceduren fortsatte tills tio punkter blivit avklarade. Charlotte och Samantha fick i uppgift att lägga en ny bana. De använde självklart de svåraste punkterna, och de längst bort, eftersom de gillar skadeglädje! Flickorna fick lite klagomål av deltagarna. Speciellt av Viktor och Robban.

Efter en snabb dusch åkte gänget iväg och handlade i en stor mataffär där det luktade sunk, innan de började leta en middagsrestaurang. Efter ca 1timme var det bestämt. De flesta beställde in något som hette ”hot steak on hot stone” efter en annorlunda förrätt med vitlökschampinjoner och doftost. När maten kom in blev alla chockade, man skulle grilla sin egen mat på den varma stenen!  Det var otroligt gott! Till efterrätt blev det ”cake of cookies” och frukt sallad. Charlotte och Samantha höll på att somna vid bordet. Om inte många timmar hade vi ju varit vakna i ett dygn. På hotellrummet fanns det ingen isolering och värmesystemet i rummen var trasiga. Därför delades det ut små värmefläktar, men Robban och Viktor blev utan. Vid midnatt ankom folket från OK Rodhen och L-100 och efter ytligare några timmar till ankom OK Linné och den ensamma Järla löparen.        

Dag 2 fredag

Sol! Flickorna drog upp balkongdörren och möttes av en molnfri blåhimmel. Hotellfrukosten var sådär. Flingor av enbart socker och färgämnen med mjölk, marmelad, vitt torrt bröd och juice var det som erbjöds.  Vid tiotiden var träningskläder och lunch packat, och nu när alla lägrets deltagare kommit fram mer eller mindre säkert åkte vi allesammans till träningen. Det var en träningskarta inför tävlingen (model event) med ca 20 kontroller som vi skulle träna på. Första passet var bara vanlig kontroll tagning för att komma in i den nya terrängen. Det var fint och öppet, med klippor och buskar. På många slätter stod det kor med bjällror. Charlotte och Samantha hittade en död ko vid en mur. De träffade även på ett svenskt äldre par som var ute och tog kontroller. Lunchen åts på en klippa och bestod av mackor, yoghurt, flingor och vatten. Flickorna solade en stund.  På det andra passet skulle man vara två och två med varsin tom karta. Man skulle rita in kontroller utan att den andra fick se i olika områden. När man sedan hade sprungit och talat om tre olika kontrollpunkter skulle den andre berätta och visa på kartan vilka som var punkterna de besökt efter det bytte man roll. Det var en bra teknikövning! En bil och två minibussar började resan hemåt. Men vart var bil nummer två?? De hade tydligen inte fått igång bilen så efter ca 5km vände de andra bilarna för att åka tillbaka och hjälpa till. När vi åkt ca 3km tillbaka mötte vi bil nummer två, som fått igång sin bil. Det tog en stund att hitta en vändplats. Jaja fordonen var tillslut på rätt väg. Vi stannade vid en borg på vägen hem för att hämta nummerlappar till de kommande dagarnas tävlingar. Hemma på hotellet blev det dusch och sedan middag, Restaurangen hette ”Quadrifonia” och var en fin restaurang. Servitören var 35+ och hade fru och barn. Det hindrade honom inte från att stöta på Charlotte och Samantha, som blev livrädda. Vid förrätten började han. Handen lade han på flickornas axlar. Samantha och Charlotte var visst söta som choklad och blev tillfrågade om de ville ”stay the night”. Frun och barnet hade nog blivit hemskickade. Men det fanns i alla fall två stora tv-apparater och orienterarna frågade den närgångna servitören om han inte kunde byta till Eurosport . Lagom till maten var det spännande slalom och damernas 15km längdskidor. Där Anna Haag Kom på en 2:a plats och då blev det liv på gänget. Innan det var dags att sova spelades det lite kort zZzZz.

Dag 3 lördag

 Kallt ute! Hotellet hade fått flera nya gäster vid frukosten som bidrog till att det blev rätt trångt i frukost matsalen. De med tidig start åkte tidigare men OK Roslagen drog vid 9.00. Bilrutorna fick skrapas innan de kom iväg eftersom det tydligen inte är Portugisisk standard med isskrapa i bilen så fick ledaren Andreas kreditkortshållare agera isskrapa. Väl framme vid tävlingen var det strålande sol och en blandning mellan portugisiska och engelska som strömmade ut ur högtalarna. Hela gruppen slog sig ner vid målet. Vid 12 tiden var alla iväg. Eller nästan. Alla förutom Viktor som hade fått en bristning i vaden från träningarna dagarna innan. Det var blandade känslor efter loppen.

 Kommentarer efter tävlingen:

Charlotte: ”Annorlunda, mycket kontroller, en del onödiga bommar men väldigt häftig terräng”.

Robert: ”Häftigt, läcker terräng. Men många små bommar och en jättebamsebom då jag vek kartan fel…. Grymt arg på mig själv”.       

Samantha: ”Cool terräng med fina höjder. Dock en jättebamsemegabom, men resten gick bra!”

Viktor: ” Spännande att följa tävlingen från en stol (Not)

Helena Jansson vann elitklassen och blev så glad att hon letade upp Charlotte och Samantha för att hon ville vara med på en bild med dem. (Bildbevis finns) En norska som också sprang i Elitklassen fick ta kortet. Medans Robban fortfarande var ute och sprang fördrev Samantha Viktor och Charlotte tiden till att palla apelsiner som smakade citron. Efter att alla var tillbaks åkte minibussarna tillbaka mot hotellet där vi åt på ”Quadrifonia” igen, men den här gången satte sig Charlotte och Samantha långt bort i ett hörn. Med maten i halsgropen satte bilarna iväg mot Crato där nattsprinten ägde rum. Det var ett mysigt TC men dock lite kyligt och regn i luften. Samantha och Robert hade sena starter och Charlotte och Viktor agerade fotografer.

Kommentarer efter tävlingen:

Robert: ”Orienteringen gick rätt bra men sega ben från långdistansen. Kul men rätt så enkel bana. Ganska givna vägval”.

Samantha: ”Nöjd med loppet, särskilt spurten (video bevis). Rolig enkel och trevlig bana. Stämpelenheten krånglade, men ändå ett av de bästa sprintloppen jag har gjort!”.

På vägen till hotellet var hela gänget trött. Sängarna väntade zzzzz.

Dag 4 söndag

Regn, Spöregn, spöna stod i backen. Alla resväskor packades om och lades i bakluckorna. Vissa hade tröttnat på hotellets frukost och hade med sig egen müsli eftersom hotellets flingor innehöll 98 % socker. Robert och Viktor åkte bil med OK Linné och Charlotte och Samantha åkte minibuss lite tidigare till medeldistansen för att hinna med sina starter. Trots morgonens kraftiga regn klarnade det upp på TC och nästan ingen (förutom Samantha) behövde springa i regn.

Kommentarer efter tävlingen:

Viktor: ”Benet mådde hyfsat idag, men fick ändå nästan lunka hela banan. Inga bommar och kul terräng”.

Robert: ”Stabilt lopp, endast små bommar, helt klart nöjd”.

Samantha: ”Blev lite psykad av att jag hade ”tappat bort” min mobil. Vissa kontroller gick bra, andra gick mindre bra. En kontroll gick riktigt dåligt. Annorlunda landskap.

Charlotte: ”Missnöjd. Ont i ryggen så jag bröt. Jättebra till en kontroll men det var allt.

Innan vi började färden mot det nya boendet var det prisutdelning i en gymnastiksal, som var groteskt tråkig. Roine Andersson, Annicka Carlberg och Olle Boström var de från gruppen som fick pris. På väg mot det nya boendet åkte de 7 varv i en rondell eftersom ingen visste vart de skulle. Kanske beroende på att det var Charlotte och Samantha som var kartläsare medans de fikade, och det resulterade inte bara i flera varv i rondellen. Tjejerna skulle öppna en yoghurt och lyckades kasta ut halva yoghurten + en sked genom fönstret som kladdade ner de bakomvarande fönstren på minibussen. Charlotte och Samantha vred sig av skratt i säkert 10 minuter utan att de andra resenärerna i bilen fattade ett skvatt. Efter ca 2 timmars åkning anlände vi till staden Leiria där vi skulle möta Carlos som fixade kartor till träningsveckan.  Vi kom fram till bungalowen på eftermiddagen efter att ha handlat lite mat som sedan skulle tillagas i bungalowen.  Väl framme såg det ut att vara ett väldigt trevligt område med gulliga små vita stugor.  Charlotte, Samantha, Robert, Viktor, Robert Pettersson och Andre Eklund fick dela stuga. Allt verkade ok, Samantha hittade sin mobil och maten doftade mums som dagens kockar Robert och Robert hade skapat! Alla njöt trots lite smaklös pasta. Vissa åt så att de fick ont i magen. Allting verkade okej tills vi började bädda. Alla lakan var mer eller mindre smutsiga och att de var gjorda i fleece gjorde heller inte saken bättre. Helvetet hade börjat! Inte nog med lakanen, vi upptäckte att det kryllade av myror i olika hörn av huset. Sedan hade allt börjat bli fuktigt då husets ventilation var obefintlig. Och det fungerade inte att vädra genom fönstren då det regnade kraftigt ute.  Efter lite kortspel på kvällen var det dags att lägga sig i de halvfuktiga täckena. Mums!

Dag 5 måndag

Frukosten bestod av yoghurt och flingor. Alla flingpacket innehöll dock en myrfamilj var… Andre och Viktor fick springa och klaga så att vi fick myrmedel att döda myrorna med. Dagens första träning var ca 20min bort och bestod av en bana på ca 9km (som man kunde korta av om man ville) Där vi skulle köra tempo i form av intervaller. Toksprang mellan 4 kontroller och joggade till den 5:e o.s.v. 

Kommentarer efter träningen:

 Robert: ”Småbommade lite hela tiden. Mycket irriterande. Men fin terräng med mycket taggbuskar”.

Viktor: ”Gjorde några småbommar men annars rätt stabilt”.

Samantha: ”Bra sikt, men många småbommar”.

Charlotte: ”samma som ovan”  

Det blev ett shoppingstop på mataffären intermarche för att köpa ingredienser till lunch och middag. Myrorna hade försvunnit och väggarna var relativt torra. Det började ösregna och haglade medans det var lunch. Men lagom till träning nr 2 var det skinande sol! Det var ett teknikpass som stod på agendan med många sträckor. Vissa sträckor var övertejpade så att man var tvungen att lita på kompassen och avståndsbedömningen och kontrollringen. På några andra sträckor var kontrollringen helt igenfylld så att man var tvungen att skaffa sig en sista säkra innan man började gå in i kontrollringen. De återstående sträckorna skulle man kolla noggrant på kartan och memorera in hur man skulle springa . Sedan skulle man lägga undan kartan fram tills kontrollen och springa efter det man hade memorerat in.  

 Kommentarer efter träningen:

Charlotte: ”Svår terräng, bra övningar!”

Samantha: ”Mycket höjdkurvor, bra teknikträning”

Viktor: ”Kuperat med mycket buskar men roliga övningar”.  

Robert: ”Bra och fin terräng. Tycker att passet gick bra. Mycket bra teknikträning. Mer av det behövs! ” 

Vi drog tillbaka och käkade pasta carabonara som ledaren Andreas lagade till. På kvällen firades Joakim Wigertz (L-100) födelsedag med tårta och diverse drycker. Sedan kollades det på damernas sprintstafett i OS. Lite kort spelades också innan det var dags att sova.

 Dag 6 tisdag

Frukost, byta om, mullrande åska utanför dörren men det är inget som hindrar en orienterare från att träna. Dagens träning var nära Atlanten och det regnade och åskade på vägen dit. Men självklart blev vädret underbart lagom till att träningen skulle börja. Banan bestod av en så kallad fjäril med tempoträning där vi var i grupper och tävlade mot varandra på olika sträckor. Först tillbaka till boet vann.

Kommentarer efter träningen:

Charlotte och Samantha: ”Bästa träningen hittills med endast 4 % bom på 23 kontroller. Bara höjdkurvor att läsa in sig på och ca 80 % av kontrollpunkterna var gropar”.

Viktor: ”Bra träning, speciellt tekniken. Gick dåligt pga. ofokuserad”.

Robert: ”Utmanande träning. Bra kombination av teknik och snabbhet på ett och samma pass.  

Handla på vägen tillbaks. Äta lunch. Det blev väldigt mycket mat. När alla i bungalowen var lagom uppsvällda så knaprades det lite choklad medan vi granskade eftermiddagens karta. Resan mot OL- träningen började och efter några felkörningar var det dags. För att bryta trenden började det spöregna när alla precis hade kommit ut i skogen. Kartan innehöll olika teknikövningar t.ex. Spikbana, memoreringsbana, Kompasskursbana och en bana där man skulle springa helt utan kompass.

Kommentarer efter träningen:

Viktor: ”Surt. Haha (regn), fin terräng, man blev mer avskräckt av kartan en av terrängen”.

Samantha: ”kartan såg väldigt jobbig ut, men det var ok. Bra övningar som gav ordentlig tankeverksamhet”.

Robert: ”Nyttiga teknikövningar, kallt när regnet kom. Inte jätterolig terräng men kul i alla fall!”

Charlotte: ”Kallt blött. Tråkig terräng, innehöll typ bara höjder och taggbuskar.

Blöta men nöjda åkte vi i den vita minibussen tillbaks mot stugan. Torkställningen som stod på altanen hade blivit ännu blötare och allt hade börjat få en lätt doft av ”blöt orienterare efter långdistans.” Till middag lagades kyckling i currygryta med ris lagat av Robert x 2. Det blev ordentligt kryddat. Robban grinade som en liten bebis när han hackade lök för ett helt kompani. Efter mycket svett blod och tårar stod maten på bordet. Kvällen fördrevs därefter med popcornätning och kortspel.

Dag 7 onsdag

Åhh! Ännu en härlig dag! Frukost och så iväg mot pass nummer ett för dagen, som låg en bit bort. Dagens träning bestod av ”bom-OL”. Det gick ut på att man var en grupp på ca 5 st jämnbra orienterare som sprang efter en ledare, som hade alla kartor. Ledaren började orientera mot t.ex. kontroll 18. Kanske gör han någon bom på vägen, så det gäller att hänga med på vart man sprang. Men i alla fall helt plötsligt så kastade ledaren upp kartorna och då handlade det om att så snabbt som möjligt ta en karta, läsa in sig och sedan börja springa mot kontrollen. Om ledaren ropade t.ex. 18,19,20 när han kastade kartorna, så betyder det att det var de kontrollerna man skulle ta och att målet var vid kontroll den sista, i det här fallet alltså kontroll 20. När man var framme vid den ”sista” skulle man lägga kartorna upp och ner så att man inte skulle kunna planera nästa sträcka.

Kommentarer efter träningen:

Charlotte: ”Roligaste övningen, småjobbig terräng med mycket buskar”.

Samantha: ”Bra övning för att lära sig att läsa in sig bättre. Dock lite hägningsvarning. Ganska tråkig men helt okej terräng”

Robert: ”Kul! Lättlöpt, kanske t.o.m. lite för lättlöpt så att man sprang fortare än vad man kunde hantera”.

Viktor: ” Annorlunda och bra. Okej terräng. Tunglöpt men ändå lättlöpt. Fick dock känningar i vaden så att jag inte kunde fullfölja hela träningen”.

Matsäck bestående av gårdagens pastasallad, glufsades i innan det var dags för pass nummer två för dagen. Gänget drog vidare till lägrets sista träning som var lite ”strand-ol” med sanddyns terräng. Övningen hette ”styr-ol” och gick ut på att man var två och två. Den som sprang först fick inte kolla på kartan, medan den som sprang bakom skulle vägleda kompisen framför till kontrollen. Dock endast med orienteringstermer.

Kommentarer efter träningen:

Charlotte och Samantha: ”Trevlig övning, bör ha mycket tid för att genomföras ordentligt. Häftig terräng med mycket sand”.

Robert: ” Svår övning att köra 100 % hela vägen då man efter ett tag lätt börjar använda annat än orienterings termer. Men dock lite svår att köra när det inte finns så många tydliga ledstänger att styra upp mot”.

Viktor. ”hade känningar i vaden från förra passet så nöjde sig med att ta foton bland sanddynorna” 

Eftersom det var sista dagen så bestämde minibuss -gänget sig för att turista lite. Mot Nazaré begav vi oss. På vägen blev det ett stopp vid havet. Charlotte och Samantha var modiga och plaskade omkring i det ca 10 gradiga vattnet. De andra var lite fegare och valde att endast doppa fossingarna. När flickorna Sedan skulle byta om vid bakluckan så blev det helt plötsligt en väldig trafik i rondellen bredvid parkeringen. Många gubbar fick ”stirrsjukan” och vissa körde flera varv i rondellen för att få sig en titt.

 Resan fortsatte mot Nazaré, med några kamerastopp på vägen. Väl framme i Nazaré så fanns det ett stort gammalt fort på en udde vid Atlanten. Vi tog oss runt fortet via en liten stenig gång och ner för några hala trappor. Sen var det bara att njuta av utsikten. Väldiga vågor slog upp mot klipporna och vattnet sprutade överallt. En bit upp fanns det små turistbutiker och ett café som besöktes. Tillbaka i bungalowen blev det duscha och finkläder på (d.v.s. de kläder som inte luktade svett) inför den sista kvällen. Det blev pizza eller pasta på ett mysigt köpcentrum inne i Marinha Grande. Infödingarna såg förvånade ut. Det hade nog aldrig varit så mycket folk där förut. De stora grabbarna beställde ”pizza Grande” för 4 personer. De vanliga Pizzorna var för 2 personer. Den trevliga middagen gästades även av OS-uppdateringar. Bl.a. Herrarnas stafett.  

Bungalowen väntade och alla började packa sina väskor inför morgondagen. Vi fick reda på att Lufthansa strejkar. Just Lufthansa åkte naturligtviss vår grupp med. Dessutom både flighten Lissabon-Frankfurt och Frankfurt - Arlanda . Alla blev lite oroliga kanske skulle vi få sitta på flygplatsen ända tills lördagen? Som tur var så låg våra flighter på ej berörda listan under strejken konstaterade ledaren Andreas som kollade upp det på sin dator.

Dag 8 torsdag

06.45 ringde väckarklockorna och alla steg upp.  Toapappret var slut och soppåsen myllrade av myror och faktum var att det faktiskt började kännas skönt att få lämna bungalowen trots bra kamrater och bra träningar. Regnet öste ner nästan hela vägen till flygplatsen i Lissabon. Vid bensinmacken lade vi märke till att de flesta Portugiser tankar med tankhålet på ”fel sida” om bensinpumparna. Sedan drar slangen till rätt sida… varför?

Väl framme på flygplatsen så gick vi till Gate 16A, där flyget skulle avgå. Pga. Lufthansas strejk så hade planet inte ens startat från Paris, Så gänget fick vänta på ett annat plan. Eftersom flygstarten då blev ca 2 timmar försenad. Vilket iof. inte gjorde så mycket då vi ändå skulle vänta 5 timmar i Frankfurt som nu istället bara blev 3!

Frankfurts flygplats var stor med många gångar och rullband. Det shoppades lite godis i tax-free och kollades lite OS vid en bar.

Sista flygresan Frankfurt till Arlanda gick som smort. Det bjöds på snacks och de flesta slumrade sött. I Sverige väntade alldeles för mycket snö och kyla!

Sammanfattning av juniorlägret 2010 v.8 i Portugal

Resan till Portugal blev mycket lyckad! Roliga tävlingar, bra och krävande träningar, fin terräng, god mat och trevliga medresenärer. Var fantastiskt härligt att få springa på barmark igen! Att få trycka på lite utan att det bara rullar snö under fötterna var ljuvligt.  Vi har fått många bra och lärorika träningar med bland annat mycket bra teknikträningar som vi alla fyra från OK Roslagen känner att vi behöver mer av! Ledaren Andreas Davidsson som var ledare för Ok Roslagen gänget hela veckan gav många bra tips och knep som är värt att ha i minnet för kommande träningar och tävlingar. Vädret kan vi nog ändå inte klaga på för även om det regnade mycket så var det ju faktiskt bara under ett enda pass som vi blev blöta av regnet. Trots att stugorna inte var de bästa så kan veckan i Portugal sammanfattas med att den blev mycket lyckad och görs gärna om!