Vi bestämde oss för att åka bil upp. Det blev många timmar i bil. Vi var lite oroliga för gränspassagen i och med covid. Men de undrade inte mycket utan släppte in oss utan krångel. Väl framme i tomtens stad Rovaniemi visade det sig bara ont om boenden (inte helt oväntat) och då prognosen sa regn var vi inte sugna på tält i flera nätter. Vi tog ett mikroskopiskt litet hotellrum med väldigt fin frukost (som vi var fräcka nog att låta räcka även som lunch). Vi skaffade oss en närbelägen träningskarta som vi tyckte såg relevant ut. Vi var lyriska - berghällarna och skogen var fantastisk - sikten var flera hundra meter bitvis. Dock var det stenigt i backen på sina håll, och berghällarna som isgator när de var blöta. Så den halvan av laget med endast gummidobbade skor sa att "inte en chans att jag tävlar utan metalldobbar". Så det blev skoinköp (ingick i planen för båda löpares del ändå).

På tävlingsdagen tog vi våra nummerlappar med nummer 68. Vi hade kommit fram till att under 50 borde vi med OK lopp kunna prestera. Jag fick startsträckan, vecklar ut kartan och undrar över var den vackra terrängen från träningarna tagit vägen? Det var spänger (för de breda stigarna som gick parallellt var så pass blöta att det var långsammare att springa på) långa bitar. Och grön sumpmarksskog. Var var de vackra hällarna? Vi hade förstått att vi inte skulle få så mycket hällmarker (gammal karta visade mer hällar längre bort än vi skulle komma) men vi blev lite besvikna på terrängen.

Jag gör ett stabilt lopp, växlar ut Inga som nummer 56. Inga springer bra och var nöjd med sitt lopp efteråt och plockade till 52. Kasté ger sig ut på den längsta sträckan i damstafetten 9.1 km men får en del problem med en gammal skada och tappar till placering 71. Teklé förvaltar det hela väl och plockar tillbaka laget till placering 56. Även hon var nöjd med sitt lopp i mål. Så vi sprang stabilt och blev redan sugna på nästa års tävlingar strax utanför Åbo- då skall vi komma bland de 50 bästa!

Men då hoppas vi även att vi har två lag på startlinjen i Venlastafetten.

Vann stafetten gjorde Alfta-Ösa efter att ha varit med i täten stafetten igenom. Det var några minuter ner till IFK Göteborg 1 och Järla som knep andra och tredjeplatserna. Notera även att Erica som var här och tränade med oss häromvintern, sprang i IFK Göteborgs tredjelag, växlades ut som 11 löpare på sista sträcken och gjorde ett bra lopp (men tyckte att alla bara sprang om henne och ifrån) och förde sitt lag i mål på placering 23!

Vi stannade inte kvar över herrstafetten, utan satte oss i bilen och körde hela natten. Vi lyssnade på livesändningarna och hade en väldigt trevlig hemresa och nådde Uppsala strax innan herrarnas målgång.

/Becka